8 oktober, 2020. ...enskaphetskänsla. En lämpligare kärnfunktion skulle vara att skapa en faktisk delaktighet i ett meningsfullt sammanhang.

22 oktober, 2020. Arkitekterna pekar på sin skapelse och säger: Titta på den här AIn! Den har skapat ett eget språk! I själva verket har den bara utfört exakt de instruktioner den fått, vilket implicit varit instruktionen: Skapa ett eget språk!, eller snarare instruktionen (till en maskin som saknar ett mänskligt språk): Representera ett samband!, vilket funktionellt är exakt samma sak, men det är inte lika imponerande för en utomstående betraktare. De förmedlar hela tiden känslan av att en superintelligent autonom AI bara är dagar iväg från att bli realiserad. Att den så kallade singulariteten, det vill säga att en AI överträffar en mänsklig nivå av intelligens, kommer snart. Det är fortfarande bara science fiction. Och det är en science fiction som används för att avleda uppmärksamheten från att den verkliga faran med AI redan förverkligas. Den verkliga faran är att vi människor kommer lämna ett omöjligt beslut till framtida svaga atomiserade individer, var och en för sig. Valet mellan bekväm kontakt med sina älskade samtidigt som de blir mjölkade som boskap av ett globalt parasitärt kapital eller frihet i total isolering utanför samhället. Om vi inte tar oss ur den rävsaxen kommer vi till slut bli så menlösa och meningslösa som art att en framtida AI inte ens skulle behöva bry sig om att utrota oss.

18 november, 2020. Ett forum på sociala medier, betraktat som en social agent, är som en hopplöst skvallersjuk person. En punkt med brist ...

[OM BLOGGEN]

https://blogg.arvidmarklund.se/2020-10-22.html