Vanligtvis, eller åtminstone när man hanterar personlighet och personlighetsdrag individualpsykologiskt, behandlas kontexter som brus. Man söker efter en stabilitet i individuella ageranden oavsett sammanhangen för att på så sätt vaska fram det som är den personens personlighet, dens förmodade inre väsen. Det ligger därmed så att säga i konceptets natur att de med starka drag av något är mindre känsliga för påverkan av kontexter. En högpsykopatisk person agerar antisocialt både i ett fängelse och i en trygg prosocial grupp och det omvända gäller när du sätter en högempatisk person i en otrygg fängelsemiljö. Den breda mittfåran som utgör majoriteten däremot är starkt mottagliga för påverkan av sammanhangen. Därför vill jag göra motsatsen till att behandla kontexten som brus, jag vill betrakta individuella personlighetsdrag som brus och de kontextuella egenskaperna som signal för att kunna hjälpa den förkrossande majoriteten till mer mänskligt hållbara praktiker.

DELA